Drömförverkligande i små steg
Jag lyssnar på mina drömmar. Tar myrsteg eller sjumilakliv, vem är jag att värdera de förändringar jag gör. Mitt upp i dem känns de som myrsteg men efteråt kommer det kanske att se ut som stora förändringar och tvärtom.
Dötidens svarta hål
All denna dötid, slukar mitt liv som ett svart hål, slöseri med tid på ”fel” saker skrämmer mig. Kanske har det med åldern att göra. Kräsenheten med vad jag lägger min tid på har ökat. Jag ersätter gärna dötiden med att inte göra något alls. Fast själen skriker efter att göra ingenting stressar det mig med alla borden som jagar mig. Istället för slösurf i aktivitetsskarvarna har jag målet att läsa en bok eller ägna mig åt andra själaglädjande saker som har med mina drömmar att göra istället för andras vardagsliv.
Vuxigheten dödar lekfullheten
Dönick – tråkig person, tråkmåns, torrboll, torris, glädjedödare, döddansare, träbock, surpuppa, zombie. Jag har under början av året känt mig som några av dessa synonymer till dönick. Inte våga ha kul, varit lite för vuxen och lite för tråkig. Som om jag tappat bort mitt inre barn och inte längre lyssnat på dess önskemål. Som jag skrev tidigare.
Hejdå dönick!
Själaglädjande dröminsatser
Så välkommen hösten! Jag ser fram emot att använda använda mellanrummen som utrymme för själaglädjande dröminsatser och skicka iväg min inre dönick på evig semester.