Funderingar · vardagen

I väntan på…

Jag lever i väntan på det som inte är.
Där borta i horisonten skådar jag framtiden. Ovissheten.
Kommer aldrig dit.

Här är nu och nu är här. Medveten närvaro. Acceptans av det som är. Tacksamhet av det som är. Dagarna går, rynkorna blir djupare, hjärtat växer av kärlek, årstiderna avlöser varandra. Veckorna blir år. Ju mer jag längtar till horisonten desto fortare går tiden. Allt jag missar, för att jag har blicken förbi nuet.

Mitt i vardagens kaos, vackra ögonblick och rutiner så står det som är mest värdefullt. De luriga blå ögonen, skrattet när jag kittlar dig, sömnsucken när du somnar efter en vacker dag. Kramen jag får när vi möts efter jobbet, din trygga famn. Min ek.
Min familj. Mina största kärlekar och allt annat är oviktigt. Så varför går fokus till allt det andra? Till det som ligger i morgon, om nån månad och längre än så ser jag inte. Det blir inte som jag tänkt, det blir ofta bättre, så varför oroa sig och längta till det som ligger framåt?

När nuet är så vackert.

kreativitet

Drömmar, dötid och dönick

Drömförverkligande i små steg
Jag lyssnar på mina drömmar. Tar myrsteg eller sjumilakliv, vem är jag att värdera de förändringar jag gör.  Mitt upp i dem känns de som myrsteg men efteråt kommer det kanske att se ut som stora förändringar och tvärtom.

Dötidens svarta hål
All denna dötid, slukar mitt liv som ett svart hål, slöseri med tid på ”fel” saker skrämmer mig. Kanske har det med åldern att göra. Kräsenheten med vad jag lägger min tid på har ökat. Jag ersätter gärna dötiden med att inte göra något alls. Fast själen skriker efter att göra ingenting stressar det mig med alla borden som jagar mig. Istället för slösurf i aktivitetsskarvarna har jag målet att läsa en bok eller ägna mig åt andra själaglädjande saker som har med mina drömmar att göra istället för andras vardagsliv.

Vuxigheten dödar lekfullheten
Dönick – tråkig person, tråkmåns, torrboll, torris, glädjedödare, döddansare, träbock, surpuppa, zombie. Jag har under början av året känt mig som några av dessa synonymer till dönick. Inte våga ha kul, varit lite för vuxen och lite för tråkig. Som om jag tappat bort mitt inre barn och inte längre lyssnat på dess önskemål. Som jag skrev tidigare.

Hejdå dönick!

Själaglädjande dröminsatser 
Så välkommen hösten! Jag ser fram emot att använda använda mellanrummen som utrymme för själaglädjande dröminsatser och skicka iväg min inre dönick på evig semester.

 

 

 

 

vardagen

Självkärlek

Ta hand om sig själv och sitt inre barn

Märker att det finns en massa rädslor som håller mig tillbaka. Jag har varit snål på mig själv. Alltså att jag undanhåller sådant som jag vet får mig att må bra, som promenader eller gröna smoothies och liknande. Skyller på tidsbrist eller orken, men upptäcker att det inte är det som håller tillbaka mig. Att vara generös mot sig själv, att vara omhändertagande mot sig själv är svårt av någon anledning. Ge mig själv och min själ gåvor är att lyssna vad den behöver och agera enligt det.

Inte vänta och skjuta upp och tänka att jag tar det sen.

Det är mer utmanande att ta hand om sig själv när det är en liten kotte som har första prioritet. Mitt inre barn får stå tillbaka. Hur kan jag ge henne mer utrymme? Jag vet att hon har önskat sig mycket mer lek senaste tiden. För det är de bilder jag får upp om och om igen.

Gåva till mig själv

Så idag på alla hjärtans dag tänker jag ge mig själv lite självkärlek. Det får bli en tripp till blomsteraffären. Jag kommer inte att köpa några rosor, får se vad det blir. Sen en lugnt kväll, utan krav på några måsten tillsammans med min familj.

Hur ger du dig själv kärlek? Har du hört eller känt ditt inre barn och dess behov och hur gör du för att visa han/hon omtanke?

kreativitet

Vill du komma ut och leka?!

Lockar fram mitt inre barn

Har sedan en längre tid önskat hitta tillbaka till mitt lekfulla, busiga, nyfikna och fantasifulla jag. Det vill säga mitt barnsligaste sinne. Det är lite som att vuxna Sofia och mammarollen har tagit så stor plats senaste året så mitt egna inre barn har fått stått tillbaka.

Ställer därför dörren på glänt och bjuder in lilla Sofia – och hoppas hon vill komma ut och leka – med att Lyssna på do you want to build a snowman från Frozen! Älsk på den!

Här finns fler tips på hur du kan ta hand om ditt inre barn

”Ditt inre barn är en kraftkälla. När vi accepterar, hedrar och älskar vårt inre barn frigörs våra känslor av otrygghet och osäkerhet, och det inre barnet kan istället bli en enorm kraftkälla, och en vägvisare till vårt hjärta. Låt det inre barnet få vara med dig.” (Meditationsguiden)

Dagdrömmeri
Det verkar som att forskningen visar på att man så väl kan bli nedstämd som mer kreativ av att dagdrömma. Jag tror definitivt på att jag blir mer kreativ och inspirerad om jag låter mina tankar få sväva fritt. Fast får man en känsla av brist i samband med dagdrömmandet så kanske det inte blir samma positiva effekt.

Att låta tankarna få vandra fritt, tomglo ut genom ett fönster, att följa med sin själ ut på en liten resa är ju ett sätt att hämta hem sig själv. Så tid för tristess kan vara en byggsten i att öka kreativiteten. Såg ett TED talk (boredom= ideas)  det för ett tag sedan, att vi inte låter oss hamna i dessa luckor av tomhet, vi fyller de omedelbart, med intryck och stimulans bland annat från våra smartphones. Så att ge sig själv utrymme och inte omedelbart fylla ut minuter som vi får är ett sätta att hämta hem sig själv och öka sin kreativitet på köpet.

Våga ha tråkigt för att släppa fram din kreativitet! 

Hittade nyss en bok om detta som jag tänker låna i helgen! När ingenting särskilt händer. Att läsa böcker är ett sätt för mig att känna glädje och jag vet att mitt inre barn jublar inombords när en bok hittar mig, när jag går på biblioteket och när jag tar mig tid att läsa dessa böcker.

Hur gör ni?
Vad dagdrömmer ni om?
Hur tar ni hand om ert inre barn?

Uncategorized

Kreativ blockering

Hösten har alltid varit nystart för mig, med härliga förväntansfulla känslor. Så som när man var liten och fick nytt bänk- och bokpapper tillsammans med en ny skolväska. Så nystart är även känslan den här hösten.

Hösten bjuder in till ett långsammare tempo, ett tempo som passar min själ, mysigt med tända ljus och brasor, böcker att avnjuta och koppar att sörpla te ur, filtar att kura under. Det långsammare tempot enligt mig bjuder in till vikten av att verkligen välja det som ger energi. Därför har jag valt att prioritera hårdare bland det jag lägger tid på.

Under våren och sommaren har den årligt återkommande Konstrundan stått i fokus. Det gick mycket tid och engagemang till evenemanget och energin till att skapa hamnade under en negativ press. Den glädje som jag tidigare känt när jag haft en deadline att måla till, den glädjen uteblev. Förmodligen berodde det på att som småbarnsmamma valde jag oftare att lägga min tid och energi på familjen än mitt eget kreativa skapande.

Så i somras växte beslutet fram om att inte vara med i nästa års utställning. Det känns roligare att kunna skapa när jag har tid och ork under vintern och våren.

Jag tror att deadlines är bra för kreativiteten och effektiviteten fast jag jag vill att det ska finnas glädje i mitt skapande. Så genom att verkligen prioritera på vad som jag inte vill och vad jag vill ska få plats i mitt liv, ger jag utrymme för kreativiteten. Den kommer nog se annorlunda ut än den tidigare gjort.

Jag hoppas att det kan lösa upp den blockering jag känt med mitt skapande hittills under det här året. Det ska bli spännande att se vad som kommer att komma fram i höstens kreativa skapande process.